Är det möjligt att skapa en plats och en omgivning där material, estetik och funktion skapar en balans. Kanske till och med en trygghet och välvilja stor nog för att våga betrakta det gamla och möta det nya. Det där man inte riktigt förstår.

Nya tankar kanske gror bäst i en annan sorts plats och ett annat sorts rum.

Under tjugo år har jag funderat och arbetat med hur sådana rum skulle kunna se ut. Där aningar materialiseras i annorlunda lösningar och poetiska katalysatorer som kanske kan kallas konst men också i nya möbler, funktioner, ord och växande.

Lustigkulle har jag och Jennie skapat tillsammans som en arena för samtal, mat, möten och upplevelser.

Men på andra våningen finns också en plats för det vi ännu inte vet.

Vi hoppas den ska fyllas av grupper, företag, organisationer eller kreatörer av alla slag.

 Kanske ger ett grafitstift ett annat perspektiv än tangentbordet. Det finns plats för båda.

Pilarna och orden ser annorlunda ut när de inte betraktas i de vanliga typsnittens 12 punkter .

I de första universiteten i 1400-talets Italien fanns just teckningen som en viktig disciplin vid sidan av matematik och filosofi.

Att hitta samband och balans mellan tanken och handen är nog lika viktigt idag.

Välkomna